När sjuåringen berättar för släktingarna från landet att det är 26 barn i hennes klass så häpnar de. Kusinen från landet har ungefär hälften så många klasskamrater. Förra året gick kusinen i en klass där två årskurser läste tillsammans. Då var de lika många som i sjuåringens klass - med fler lärare. Så kan det aldrig se ut i en kommunal skola i en förort till huvudstaden.
När kusinen från landet inte vet hur man böjer ett svenskt ord (fastän de är ursvenskar) och även föräldrarna tvekar, så vänder sig mamman till mig och säger "Vi får fråga läraren". Jag skickar en tanke till en högre makt och önskar att jag aldrig får uppleva sånt framöver i min egen bekantskapskrets. Jag tycker det är en aning fjantigt. Kanske borde jag tänka om.
I senaste numret av Lärarnas tidning intervjuas Jan Björklund och han säger bl a att han inte anser att man ska se utvärdering av eleverna som "administrativt arbete", utan det är ju en del av det pedagogiska arbetet. I wish. Halvera klasserna i så fall, så man som lärare har en sportslig att se varje elev mer än vad det finns möjlighet till nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar