Jag vill ha kärlek

Barn ger väldigt ofta perspektiv på livet som man inte trodde fanns. En av mina barnlösa väninnor konstaterade häromdagen att hon nog egentligen inte har en susning om vad det innebär att ha barn. Jag var tvungen att hålla med. Och ändå har just den väninnan enormt mycket koll på det mesta i livet.

När min mamma var barnvakt senast så har jag fått mig berättat att sjuåringen kom in i köket när mormor stod och diskade. Sjuåringen sa:
- Är du färdig snart, mormor? Jag behöver lite kärlek nu, så du får nog sluta diska.

Sedan dess har min mamma berättat detta för alla sina vänner, släktingar och sin läkare. Så till den milda grad att sjuåringen nu tycker att det är pinsamt. Min mamma tror inte att sjuåringen någonsin lär behöva gå i terapi. Kan man uttrycka sina behov på det sättet, så mår man nog rätt bra. Jag tror mest att min mamma är avundsjuk att inte hon inte själv har den förmågan att uttrycka sig (när hon ändå pratar så mycket).