När jag väntar under den timme som sjuåringen spelar badminton så brukar jag ägna mig åt skolarbete. Andra föräldrar vilar, arbetar eller pratar i telefon. Sedan är det en som väntar med en syskon till en tjej i sjuåringens grupp. De har en liten 1-2-åring och jag fattar inte hur de tänker när de tror att en så liten unge ska kunna sitta still i en timme och bara vänta. Varför går de inte en sväng, eller har med mat eller några leksaker, en bok eller vad som helst, men, nej. Ibland tar de inte ens av ungen overallen. Vem vill sitta still inomhus i en timme i en varm overall??
Oftast är det mamman som är där med barnen och hon stönar högt, säger till ungen otaliga gånger och förra veckan uttryckte hon högt att "detta är veckans längsta timme, nästa gång får pappa gå hit med er". Så den här veckan var det pappa som satt där med lillen och försökte få ungen att sitta still, inte klättra på möblerna och tillslut högt konstaterade "du är inte normal".
Själv tänker jag att det nog är de vuxna i den familjen som inte är normala.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar