Onkel Vanja är inte min kompis

Jag minns bara Tomas P och hans översittarfasoner när han klämde mina bröst hårt och grävde under mina kläder i en offentlig bar (för att inte tala om vad han ville göra med mig inne på toan). Fast det är klart, han bjöd ju frikostigt på dricka. Till alla i mitt sällskap. Det måste vara så det känns att vara en sån där barhora som kliver in, får drinkarna betalda av någon intet ont anande loser och sedan drar vidare till ett annat offer. Kan jag tänka.