Inte en del av kundunderlaget

Vi är fem mammor som kommer för att hämta våra barn (8-10 år) som går i samma teatergrupp. Under tiden de har övat teater så har vi varit iväg och handlat. Två mammor börjar prata om att de var inne på Lindex samtidigt. Mamma1 (som har den enda sonen) gratulerar Mamma2 till att hon handlade till sig själv, och inte till sitt barn. Mamma1 menar att det är så sällan man unnar sig själv något. Mamma2 säger:
- Det går ju aldrig att hitta något till barnen. Det är så groteskt uppdelat. Det finns bara en massa rosa fluff till tjejerna, inga riktiga kläder som är sköna och som de kan leka i. Hon vill ju leka, inte sitta still som en liten prinsessa.
- Ja, säger Mamma1, sånt finns det bara för pojkar. H&M är värst. Jag hade en vän från Kanada på besök och hon var helt chockad. "Why don´t you have unisex clothes?"

Så är diskussionen igång. Vi håller alla fem med om att det är så skevt i butikerna. Dessutom finns det nästan alltid tryck på alla kläder. Framför allt tjejkläder. Stora Hello Kitty eller något liknande. Kan det aldrig vara enkelfärgat? Det måste ju ändå (uppenbarligen) finnas folk som vill ha de plagg som finns i butikerna, annars skulle de väl inte gå runt. Eller kanske det är just ekonomi det handlar om.

Tillslut kommer två av mammorna med några tips. Exit, Name it, Stadium och Lingon&Blåbär ska visst ha bra kläder.