Åttaåringen lägger sig i min säng och berättar att mormor träffat en bekant som arbetar på en begravningsbyrå. Vad gör någon som jobbar på en begravningsbyrå egentligen? Gräver gravar på kyrkogården? Nej, de sitter mest på ett kontor...och sedan pratar vi om det och från det kommer vi in på döden och arv och Åttaåringen frågar vem som skulle ta hand om katten om jag skulle dö och tillslut kommer det:
- Skulle jag få välja om jag ville bo hos Gudmor (väninnan M) eller morfar ifall du skulle dö?
- Njaa, du skulle nog få bo hos Pappa.
- Va, varför då?
- Tjaa, för att Pappa och jag har något som heter gemensam vårdnad och då har han rätt att ta hand om dig.
- Det är ju jättetrevligt där, men där skulle jag inte vilja bo, jag vill ju bo hos Gudmor och hos morfar.
- Ja, och där skulle jag vilja att du bor, ifall det skulle hända något med mig. Det är dock inte säkert, för Pappa kan ju tycka att du ska bo där och då lär det bli så.
- Ska man inte lyssna på vad barn vill?
- Jo, det ska man, men det är inte alltid säkert att man gör det ändå.
- Pappa jobbar ju så mycket så att han aldrig hör av sig.
- Hur kan man jobba så mycket att man inte ens hinner skicka ett sms någon gång ibland?
- Farmor säger att han jobbar så mycket.
- Tror du på det då?
- Jaa...
- Okej.
- Fast på dagarna gör han liksom ingenting. Då äter han och sitter och spelar dataspel.
- Har man tid att spela dataspel, så har man väl tid att höra av sig också...
- Joo...
- Men vi är ju alla olika.
- Ja. Vet du hur det ser ut hos pappa?
- Nej...
- I mina systrars rum kan man inte ens se golvet.
- Har de så mycket saker?
- Ja, men mest kläder. Det ligger kläder överallt. Min äldsta lillasyster fick en mobil och den försvann, då fick hon en ny, och den försvann och då fick hon en ny.
- Oj, oj, då borde hon kanske inte ha en mobil. Hon kanske skulle bli lite äldre först.
- Ja, men alltså hon har inte tappat mobilerna ute. De ligger i deras rum någonstans.
- Va?
- Ja, så ibland hittar vi en mobil och lägger fram den för batteriet är ju slut, men sen är den borta igen.
- Jösses.
- Ja...
onsdag 3 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kloka lilltjejen, i hennes värld är det självklart att hon skulle bo hos gudmor eller morfar och inte hos pappa. För mig är det också självklart! Men, du vet, "en förälder har rätt till sitt barn", det där som gör mig så arg.. Vad händer med "att se till barnets bästa" undrar man ibland. /Gudmor
Skicka en kommentar