En känsla man har

Nioåringen reagerar inte så starkt på kattens bortgång, men då och då påminns hon.
- Mamma, det är så tyst, jag är van vid att höra hennes jamande.

- Mamma, jag vet att hon är död, men det känns ändå som att hon är kvar här någonstans hos oss.

- Mamma, när jag pratar med fisken och ger henne mat, så blir jag ledsen, för då tänker jag på katten.

Jag kan bara svara:
- Ja, jag vet, så känner jag också.
Fast vi pratar mer om det än så. Även om jag besparar Nioåringen omfattningen av min sorg.