Inget mer jamande. Inget mer jaga skuggor eller ljusstrålar. Inget mer purr och trampa med tassarna. Inget mer mys i solskenet. Inget mer lurpassande på fåglar och insekter. Dessa saker ska du inte göra här hos mig mer, men jag hoppas att du får njuta av allt det du vill där du är nu.
Aldrig mer ska du kräkas. Aldrig mer ska du få tovor eller kiss i pälsen. Aldrig mer ska du skrämmas av dammsugaren. Aldrig mer ska du fasa för ett besök hos veterinären, en spruta eller för att klippa klorna. Nu kan du slippa vara rädd.
Många är katterna som passerat genom mitt liv. I nästan 30 år har jag levt med minst en katt intill mig, i nästan 30 år har jag haft ett kravlöst sällskap vid min sida. Nu är det tomt och tyst. Jag vänder mig om och tror mig höra hennes mjuka ljud och känna hennes lena päls hela tiden. Hur natten blir kan jag inte ens tänka mig. Utan Nioåringen hade det varit hemskt.
2 kommentarer:
Åååå Pinga min vän. Det är så jobbigt när den där dgen kommer till slut.... Tänker på dig!
Tack, vännen. Ögonen svider av allt gråtande nu. Hoppas jag kan sova sen... Kram!
Skicka en kommentar