Signaler

På förskolan där jag jobbar finns det ett barn med resurs. Jag fattar dock inte vad just den här resurspersonen ska kunna bidra med för barnet. Resurspersonen är en bitter snacksalig gammal tant. Hon är inte trevlig att ha att göra med och jag undviker henne helst. När barnet kommer i konflikt med andra barn så säger resurspersonen bara "Ja, jag har ju sagt det, vi har ju talat om det här, du vet vad jag tycker." O s v. Istället för att hjälpa barnet och ge det verktyg till hur situationen kan lösas. Alltsom oftast tippar personalen på tå kring det här barnet, som om de bidar sin tid; när sommaren kommer blir barnet någon annans problem (hon börjar skolan). Personalen och föräldrarna har tagit tag i det hela alldeles för sent och jag betvivlar att barnet någonsin kommer att kunna anpassa sig till skolvardagen. Med det inte sagt att vi någonsin ska ge upp.

Jag tampades med det här barnet i somras och jag gör det emellanåt nu också. Ändå - eller kanske därför - gillar hon mig. Jag står pall när hon kastar sand i mina ögon och i mitt hår, eller när hon sliter saker ur händerna på andra barn, eller när hon tror att hon är värd mer än andra barn och därför alltid ska ha de bästa sakerna på förskolan, eller när hon skriker för att hon tror att hon då får sin vilja igenom. Jag står pall, pratar med henne och lyssnar på henne, men jag tar ingen skit. Fast jag skulle inte orka hålla på och bemöta henne dagarna i ända.

Idag började jag verkligen fundera på vilka signaler den övriga personalen tänker att deras agerande ska ge. Barnet bråkade med andra barn och tog de saker de hade, för att få en reaktion, vilken som helst. Gråt, skrik och tandagnisslan. Sparkar och slag på de andra barnen. Istället för att "straffa" barnet genom att låta henne sitta och varva ned eller invänta sin tur att leka med sakerna valde istället personalen att ge barnet möjlighet att sitta och måla, för att lugna ned sig, mitt bland alla andra barn. "Belönas" hon för sitt agerande? tänkte jag. Naturligtvis ledde det till avundsjuka bland de andra. Några barn frågade om de också fick måla, hur ska man göra för att få måla? Barnet/flickan svarade:
- Man måste vara arg, då får man måla. Bli arg så får du också måla.
Barnen tittade frågande på mig.
- Nä, vet ni vad, det är inte så det fungerar.
Sedan bestämde jag att ALLA fick måla.