Söndag morgon. Klockan har ännu inte slagit 8 på morgonen. Grannen intill oss hamrar upp något på väggen. Grannfamiljen under oss bråkar högljutt och smäller i dörrar. Sedan lägger sig sonen i protest i sitt rum och sparkar på väggen med ett monotont ihållande dunk. Dunk. Dunk. Dunk. Ingen idé att försöka sova vidare. Lika bra att köra igång tvättmaskinen. Det borde ju inte störa någon nu, alla är väl vakna. Emellanåt är jag ändå tacksam över grannarnas ljud. De betyder att jag inte är ensam. Jag skulle nog aldrig kunna leva i ett eget hus.
Grannen intill på andra sidan har nog flyttat. Där ser tomt ut och vi har inte hört ett ljud på några veckor. Undrar om de blev vräkta, som mamman sa att de kanske skulle bli då andra grannar klagat på tonåringarnas höga ljudnivå. Gissar att det lär stå tomt där nu fram till renoveringen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar