Över sjutton år tillsammans. Hur kan jag säga adjö till katten, denna underbara varelse som funnits vid min sida hela mitt vuxna liv? Genom allt, i all glädje och sorg, i varenda situation, konstant. Tankarna vill inte riktigt tänka färdigt, det smärtar så. Vad har hänt? På en månad har hon blivit sämre. Nej, jag ljuger för mig själv, förfallet började redan förra året.
Nioåringen ser lappen med numret till veterinären som jag ska ringa för att boka en tid. Den sista tiden.
- Vad är det här?
- Numret till veterinären.
- Jag ser det, men vad ska du göra med det?
- Jag ska ringa och fråga vad det kostar och när det finns en tid.
- Ska du avliva katten?!?
- Ja, det får ju bli så vännen, vi har ju pratat om det..
Nioåringen blir upprörd och vill inte prata på en stund. Hon gråter en skvätt och kommer sedan och kramas.
- Kan vi skaffa en ny katt då?
- Vet du, nej, det vill jag inte, men kanske kan du ta hem din kanin från Pappa.
- Ja, det var min nästa fråga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar