...det är omöjligt att undgå att få minst ett svar från någon som är gift, men inte ser så allvarligt på det hela ("det hela" = att vara otrogen) - och alltid vill umgås på dagtid.
...det inte går att tacka nej till invandrare - som ännu inte blivit väldigt försvenskade - enbart på grund av att jag insett att (hur trevliga och tilltalande de än må vara) de aldrig skulle passa in i min umgängeskrets, utan att någon tror att jag är rasist.
...jag fortfarande drar till mig och dras till män som liknar mina tidigare partners. Vilket jag alltså kategoriserar som "inte bra för mig". Jag behöver ingen Don Juan, sexgud/sexgalning eller någon som gillar att sporta 5 dagar i veckan, men en helt vanlig och enkel Svensson, som står stabilt med båda fötterna på jorden. Han behöver inte imponera på mig, men han behöver kunna föra en normal konversation.
...kanske jag missar poängen med att träffa någon ny när jag tänker att det kan gå utan att en känsla av eufori behöver uppstå...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vet inte hur jag hittade hit men din blogg är så harmonisk ;) Du skriver så lätt, så angeläget och med en ton jag tycker om. Beundrar dig som pluggar och har barn och är ensamstående ;)
Men, tack, Christina! Vad glad jag blir. Nu kan jag sussa gott. :-)
Skicka en kommentar