I am a creator

När jag äter middag på en riktig restaurant (alltså inte McD eller ett lunchhak eller dylikt) och ser föräldrar med ett litet barn (1-2 år) som kan uppföra sig någorlunda, så tänker jag att de har bestämt sig. De föräldrarna har bestämt sig för att det här ska gå, vårt barn ska lära sig och anpassa sig. Det är så man formar barn. Man lär dem att saker ska vara på ett sätt. Det kan vara jobbigt emellanåt, men man gör det för att man som förälder anser att det är rätt och man ser ett mål som man vill nå fram till. Mitt barn ska kunna äta med mig på restaurant. Vi har olika sätt och traditioner.

Sedan kan man ju bestämma sig för att forma sitt barn på andra sätt. När jag i torsdags morse klev av t-banan vid Universitetet så klev det samtidigt av en kvinna i 30-års åldern. Kvinnan hade med sig sin son, ca 6 år. Kvinnan såg rejält klädd ut, som att hon skulle ut i skogen, men en Fjällrävenväska på ryggen. Kvinnan säger till pojken:
- Ja, vilken är Sveriges näst minsta fågel då?
Pojken säger något ohörbart. Kvinnan säger:
- Det är Sveriges minsta fågel, men vilken är Sveriges näst minsta fågel?
Pojken säger något ohörbart.
- Ja, det är den minsta mesen som finns, men vilken är Sveriges näst minsta fågel?
- Aa, men mamma, jag kommer inte ihåååg...