fredag 15 januari 2010

Ur form

En sista lugn och ledig stund innan allvaret sätter igång. Jag sitter på en soffa inne på Kulturhuset, i väntan på min lunchdate. En skolklass vandrar runt med sina lärare. Det är enbart tjejer, de är 14-15 år gamla. Två sätter sig en bit ifrån mig i soffan. Det är uppenbart att den ena är mer cool än den andra, och att tjejen som är mindre cool - och något rundare - ser upp till den andra tjejen. Jag tror dock att det är den rundare tjejen som mår bättre mentalt.

När de sitter bekvämt i soffan så trycks deras lår ut mot dynan - precis som för alla andra människor. Den coola tjejen tittar på sina ben och börjar beklaga sig. Hon berättar om en kille, en killkompis, som säger att hon är fet. Den något rundare tjejen försöker dämpa kompisens klagan och säger att hon inte alls är fet, men hon når inte fram.
- Joo, Alex, säger det. Han säger att det här är verkligen max.
Hon lägger sina händer på sina lår och visar.
- Killar gillar inte det här, säger Alex, och nu får jag verkligen inte bli större.

Den andra tjejen sitter tyst och nickar svagt. Jag ser att hon tittar på sina egna lår, som är bredare. Vilket alltså inte är acceptabelt, i en killes ögon. Enligt den där Alex. Jag vill bara gå fram till dem och säga att Alex har fel. Det finns så många andra män(niskor) i världen bortsett från honom.

Ändå tänker jag att det nog skulle få mer effekt ifall jag själv var smalare.

Inga kommentarer: