Problematisera mera

Genom Mats hittar jag till Sydsvenskans artiklar om läxor, med listan över faktorer som påverkar hur du lyckas i skolan. Jag tänker på Bjöklund och hur han vill införa elit/profilklasser - och hur han snart har ändrat skollag och läroplaner som möjliggör att dessa klasser lättare ska kunna komma till stånd. Hela min utbildning har gått i Vygotskijs anda, precis som läroplanen i princip gör. Barn lär sig av varandra. Vilket ju är sant, för vissa barn och för viss kunskap. I övrigt kan jag ofta tänka att det hade varit bättre att barnen blev uppdelade efter kunskap - eller kanske snarare förmåga att insupa kunskap, alltså vilken sorts (osynlig) ryggsäck har de med sig när de kommer till skolan.

Jag kommer vidare till artikeln där Westlund uttalar sig. Henne läste vi när vi skrev uppsatsen om läxor. Jag fascineras över att hon påpekar att kanske skoldagen kunde förlängas istället för att erbjuda läxhjälp. Det var en diskussion vi också förde under vårt skrivande av uppsatsen. Kanske det t o m kunde vara så att någon dag stannar läraren kvar och har "läxhjälp" i klassrummet för de som vill stanna och göra den då. Jag vet, lärare har mycket annat att göra, men det finns ju ibland dagar så det är en timme kvar till något möte på kvällen eller så. Kanske går det att planera undervisning samtidigt som några elever sitter i klassrummet? Jag vet inte.

Någonstans faljerar det i alla fall och vi (lärare) behöver nog forma ett nytt system kring läxor och inlärning. Huvudsaken är kanske att vi börjar diskutera det i skolor, och inte ger läxor för läxans skull.

Samtidigt som jag läser sitter Åttaåringen några meter ifrån mig och gör sig läxa. Hon ställer frågor ibland och jag lyssnar och svarar, men jag vet att hon kan själv, bara hon tänker efter. Hon beter sig som många andra elever i hennes ålder i grundskolan: frågar först och tänker sen. Tror att de inte kan.
- Du ska sitta med mig när jag gör läxan, det säger min lärare att föräldrar ska göra.
- Vet du, jag lyssnar ju och hjälper dig. Sedan, när du är färdig så tittar jag. Jag kan inte skriva åt dig, och jag kan inte tänka åt dig, men jag bryr mig om vad du gör och hur det går. Sedan pratar vi om hur det går och hur du tänkte. Jag tycker att det är ett bra sätt för dig att göra läxan.
- Okej da.