Vi går på bio, Åttaåringen, hennes kompis Didrik och jag. De är snart nio. Biljettförsäljaren frågar hur gamla de är. Vi ska se filmen "The imaginarium of doctor Parnassus". Trailern verkar lovande. Spännande, men utan dödande. Johnny Depp är med, och musiken drar upp pulsen.
Vi får välja mellan att se filmen på biograf Sergel eller Sture. Jag ser ett tillfälle att vidga vyerna för barnen, så jag väljer Sture. De blir förvånande över att det finns en sån liten biograf. Det finns kanske 45 säten i salongen. Jag trodde vi skulle bli själva, men det kommer ca 15 pers till. Inga barn, förutom de två jag har med mig. Inga godispåsar, förutom de barnen har med sig. Jag vill inte säga till dem att prassla tyst, men tänker att jag borde.
- Det är bara vuxna som ser filmen här, säger jag.
Båda barnen tittar på mig. Sedan tittar de sig omkring. De tar in stämningen på egen hand. De prasslar väldigt tyst och för första gången någonsin har de inte ätit upp godiset när filmen är slut.
Det är en underlig film, och den är inte särskilt lik trailern. Eller, jo. Allt det som är bra i filmen är med i trailern. Vissa saker kan jag inte riktigt förklara för barnen, som varför Ledgers karaktär blir någon annan vid tre tillfällen. (En av dem är Johnny Depp, som endast är med i några minuter totalt.) När jag läser det här så förstår jag liiite bättre. Jag är medveten om att Ledger dog i samma veva som filmen gjordes (även om jag trodde att filmen var klar när han dog). Detta har jag dock inte berättat för barnen. Tycker att det kan klara sig utan det. Det är ganska mycket död i filmen ändå, om än på ett annorlunda sätt.
I slutet av filmen kommer det dock en "till-minne-av-bild" på Ledger och den uppmärksamma Åttaåringen hakar förstås direkt på.
- Vad då, är han död? Hur dog han? När var det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar