Jag är medveten om att jag inte är superbra på att bygga upp undervisningen med eleverna i skolan, det är något jag håller på och övar upp. Jag är en kontorsråtta, jag är van vid att se konkreta resultat hyfsat omgående. Under mina år som lärarstudent har jag dessutom inte givits tillfälle att öva upp denna förmåga att bygga upp undervisningen, på det sätt som lärarhögskolans lärare så gärna vill att vi lär ut. Som lärare ska jag först bygga upp elevernas nyfikenhet och sedan stödja dem genom att ställa öppna frågor, för att försöka leda barnen fram till sin egen kunskap (som är befäst hos mig). Ungefär så. Jag vill dock gärna - i stil med hur jag själv lärde mig som barn - gå direkt till pudelns kärna och förklara hur något fungerar eller ligger till. Vilket ju inte ger eleverna möjlighet till ett optimalt utforskande och reflekterande.
Samtidigt är det inte särskilt lätt att försöka bygga upp nyfikenheten hos eleverna när några av dem sitter och skriker rakt ut "tråkigt! trååååkigt!!"...
Ändå tycker jag att det har gått rätt bra. Jag har planerat undervisningen som en galning för att ha olika vägar att gå beroende på elevernas förkunskap och funderingar. Det verkar fungera.
Det som dock inte verkar fungera är den assistans jag får i klassrummet. Den personal från Fritids som ska bistå mig drar snarare ned stämningen i klassrummet. Hon är så bitsk, och gillar inte det jag tillåter.
Så idag frågade en elev hur man kunde skriva om en utflykt, varpå kvinnan från Fritids skriver några meningar på tavlan, som avslutas med: "Vi hade jätte trevligt och det var jätte kul." Jag ryser inför särskrivningarna, men jag håller mig från att rätta henne inför eleverna. Imorgon kommer jag att avsiktligt använda mig av ordet jättebra när jag skriver något på tavlan. Subtilt, så där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar