tisdag 2 februari 2010

Denna dagen, inte ett liv

Min dag idag:
Jag testade att ta en annan buss till jobbet. Jag tog den buss som SL föreslog. Inte ett bra val.

Planerade dagen i klassrummet. Begav mig sedan till Fritids, där jag är vikarie på tisdag morgon. Eleverna har fått ett nytt schema, de börjar 10, men Fritidspersonalen har möte på morgonen. Någon har inte tänkt till. Timmen på Fritids började lugnt, men sedan spenderade jag tiden åt att trösta, förmana, medla, hålla i, hindra slagsmål, skratta, få fina armband och teckningar, samt leta efter försvunna kläder.

Under rasten kopierade jag papper, pratade med elever, ringde föräldrar, pratade med sjuksyster och lärare. Sedan hade jag engelska med eleverna. Eller, jag försökte. En elev ville inte komma in, två elever vägrade jobba, en skrek höga gälla skrik rakt ut då och då, två hade bråkat och fortsatte skrika till varandra i klassrummet. Ändå hade jag tur idag, jag hade en Fritidspersonal att ta hjälp av.

Sedan var det lunch. Jag hade svårt att få ut pojkarna ur klassrummet, de krälade runt på golvet och på varandra. De lyssnade inte, tillslut fick jag lyfta ut några av dem. Två gjorde ändå varandra illa. De slutar inte busa förrän någon av dem gråter. Killarna gråter mer än tjejerna i den här klassen. Och springer ut i korridoren oftare än flickorna.

På lunchrasten tänkte jag att idag ska jag verkligen ta rast, men jag hann aldrig sätta mig ned ändå. Jag fick veta att jag behövdes som vikarie i syslöjden efter att jag var färdig med min klass. Glöm att planera för morgondagen, som jag tänkt. Bättre att få till någon planering till eftermiddagens syslöjd. Jag hann dock gå på toaletten.

Sedan hade jag matte med eleverna. Eller, igen, jag försökte. Mot slutet tappade jag rösten. För att jag var dum nog att försöka överrösta dem emellanåt. (Annars brukar jag klappa i händerna.) Flickorna tjafsade hela lektionen. Någon hade tittat på ett dumt sätt på någon annan. En tjej ville inte jobba med en annan. Killarna var "bara" högljudda.

Jag hann dricka vatten innan klassbytet, samtidigt som jag lyssnade på klasslärarens instruktioner och flera lärares suckar och ironiska "lycka till", innan jag klev in i syslöjdssalen och instruerade eleverna i den 3:a jag skulle ha. Jag hade redan innan ställt in mig på att ha en avslappnad och tillåtande attityd, vilket fungerade. Eleverna var näst intill exemplariska och det var tyst och skönt. De gillade mina alternativa uppgifter. Visst, de tre "värsta" killarna sprang in och ut, men det störde inte gruppen i stort.

Dagen avslutades med att några av mina elever inte dykt upp på Fritids, så det var bara att börja leta och ringa hem.

2 kommentarer:

Ewa sa...

Jag blir trött bara av att läsa det du skriver. Hur ska det gå.....
Längtar dock med skräckblandad förtjusning ut i verkliheten..

Lisas syster sa...

Jaa, du, vad ska jag säga. Jag tror att jag kommer sikta på att inte förvänta mig att vara kvar på samma ställe i flera år, utan testa ett eller två och coh sedan röra sig vidare. Fast vad vet man vad som blir bra... Samtidigt tror jag att det blir i a f en aaning anoorlunda när vi är "riktiga" lärare, alltså anställda och totalt ansvariga...