Masspsykos

Lyssnar på Radio Stockholm till frukosten. De diskuterar ifall det är en rättighet att som anställd använda sig av Facebook under arbetstid. Nog borde man få göra det i alla fall på rasten? Hur är det då med sms och privata samtal?

Jag har hört det förr: Chefen anser att ifall de anställda har tid att sitta och göra privata saker, så borde de inte få lika mycket i lön.

En kille ringer in till Radio Sthlm. Han är också på Facebook på arbetstid, fast han tycker inte att det är en rättighet, och det är väl upp till varje arbetsplats hur man ska göra. Han säger något i stil med att Facebook det har liksom blivit som en masspsykos i samhället. Samtidigt medger han att han inte heller kan låta bli. Precis som en studentkamrat säger han att han numera håller på mest med Farmen (Farmville).

Min erfarenhet är att det är väldigt olika beroende på var man jobbar, men får man surfa fritt så gör man det. Väldigt mycket. När jag jobbade på tre korvar (Ericsson) så hade de två datanördkillar som satt och kollade alla sidor som vi surfade in på. Syrligt påpekade de att jag var inne på Yahoo lite väl ofta, behövde jag verkligen det? (Det här var ändå precis i "begynnelsen", i slutet på 90-talet och det inte fanns så jättemycket att surfa in på.) Då hade jag också kontakt med en kille som jobbade på Polisen. Där var det strikt förbjudet att ens gå in på Hotmail, de registrerade all trafik.

Samtidigt läser jag (på Yahoo, förstås) att i USA ser rekryteringsfolk med blida ögon på potentiella arbetare som Twittrar och bloggar mycket, då dessa anses mer effektiva och nöjda på jobbet. Vilket jag kan tänka mig är sant, även om frågan om tidsaspekten kvarstår. Hur mycket gör vi som inte är arbetsrelaterat under en dag? Rätt mycket, tror jag. Mail, sms, telefonsamtal och surfar runt. Krasst inser jag att som lärare hinner jag knappt ens läsa mail under en dag.

Det hela handlar väl om det där med att Våga Vara Vuxen - samt hur mycket man faktiskt har att göra på jobbet som är arbetsrelaterat.