Åttaåringen kommer hem och berättar att hon vet vilka David och Elan är kära i. Killarna hade legat i snön och pratat hemlisar när Åttaåringen kom förbi. De frågade om hon ville veta vem de var kära i. Åttaåringen såg så finurlig ut at jag trodde att de skulle säga hennes namn, men icke. De berättade vilka de var kära i, två av de "populära" tjejerna i klassen.
- Vad kul att de ville dela sin hemlis med dig.
- Ja, verkligen.
- Det måste betyda att de litar på att du kan hålla tyst om deras hemlis, och att du är en bra kompis.
- Ja, precis!
Sedan berättar Åttaåringen att de hade en övning i halvklass där varje elev skulle skriva vad som gjorde dem glada. En asiatisk flicka i klassen skrev Åttaåringens namn i varje mening.
"Jag blir glad när...jag får leka med Åttaåringen." "Jag blir glad när...Åttaåringen är med mig." O s v. Jag tänkte att vi nog borde umgås med den tjejen mer. Själv sa Åttaåringen att läraren hade visat vad den andra flickan skrivit.
- Och vet, mamma, jag började nästan gråta när jag läste det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar