Åttaåringen har sin kompis Lorena på besök. Det är nästan två månader sedan de sågs senast. Saknaden har varit stor, glädjen spritter. Jag har den senaste månaden försökt att dämpa Åttaåringens många uttryck av saknad, utan att förringa dem. Jag tror inte att det är så roligt för en kompis att hela tiden få höra "ledsna" uttryck som saknad, utan att det också är sunt att få höra glada saker som nyheter, berättelser och skratt.
De börjar leka trevande, men kommer snabbt igång. Åttaåringen visar något med en teckning och säger:
- Fast vi behöver kludd.
- Ååhh! Du säger KLUDD!! Vad jag saknar det. På min skola säger de HÄFTMASSA.
- Jaha...
- Och den är VIT, förstår du? Vad HEMSKT!
De skrattar och kramas och sedan fortsätter de leka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar