På tiden

Någon har vaknat. Björklund beskriver hur lärarutbildningen ska ändras.Jag tycker att det låter väldigt bra. Ändå är jag en av dem som gjorde rätt bra val under lärarutbildningen, så att jag har en heltäckande klasslärarutbildning, alltså alla ämnen som en klasslärare behöver i lågstadiet. (Att just ordet "lågstadie" används i Björklunds text är lite lustigt, då det ordet i princip är tabu inom lärarutbildningen (vilket ter sig helt puckat i mina ögon). Numera ska man säga "yngre åldrarna".) Ändå känner jag mig inte fullärd för att arbeta som klasslärare för lågstadiet/mellanstadiet. Tänk då de studenter som valt kurser som de tycker är "roliga", istället för att valet baseras på vad de kommer att arbeta med. Galet, galet.
- "Hej klassen, det här är er nya lärare. Hon har läst svenska, matematik och numerologi."
(Nej, men, ni fattar ironin...)

När jag och Kära E jobbade med vår c-uppsats så var vi på alla (åtta stycken, om jag inte missminner mig) skolor inom en stadsdel och intervjuade lärarna. Endast på en skola arbetade de ämnesintegrerat redan från de yngre åldrarna. Alltså eleverna i lågstadiet hade olika lärare för varje ämne. Jag tror att det är ett bra sätt att jobba. Som lärare, d v s, då man kan fördjupa sig mer i ett fåtal ämnen istället för att ha grunda kunskaper i ett flertal ämnen. För eleverna däremot tror jag inte att det är så himla bra. Många barn i de yngre åldrarna i grundskolan klarar inte av att bollas mellan flera olika lärare. De behöver stabilitet och vanor för att själva bli stabila och vana.