Homies

Inför mitt vikariat kommande veckor i en klass 5 så berättar klassläraren att det är några elever som har ordentliga attitydproblem. Det händer att de helt sonika går ut ur klassrummet. Vad gör man då? Ja, som lärare går det ju inte att gå iväg och leta reda på dem. Det är bara till att välja gruppen framför individen, som i många andra lägen.

Jag tycker att den sitsen nog är den svåraste, när elever väljer att avvika från klassrummet. Hur ska vi vuxna då kunna hjälpa dem, och diskutera eventuella problem?

Åttaåringen beklagade sig för något år sedan över att hon inte fick gå på toaletten när hon vid ett tillfälle frågade sin lärare. Visst är det som lärare viktigt att kunna neka utträde ur klassrummet ibland, då det kanske är mitt i en genomgång, men samtidigt måste man kunna se till vem eleven är. Vissa elever sätter i system att gå ut på toaletten ganska ofta för att slippa närvara vid vissa moment (vilket får mig att tycka att man då måste titta på elevens förmågor coh kapacitet i stort, men det är en annan diskussion). Åttaåringen är inte en sådan elev. Hon frågar bara när behovet är påtagligt.

Det som fascinerar mig enormt är de klasser där eleverna har tillåtelse att gå på toaletten, eller lämna klassrummet för andra ärenden, på eget bevåg. Jag tror att den 2:a jag var vikarie i fram till förra veckan var en sådan klass. Jag var helt ställd. Övrig personal som var med mig i klassrummet protesterade inte, så jag antog att det var upp till varje elev att välja när hxn valde att gå ut. Jag borde förstås ha ifrågasatt det hos personalen. När jag stoppade elever att kliva ut, för att det var några minuter kvar av en genomgång/lektion/dagen, så blev det högljudda protester. Det blev ofta ett fasligt spring i dörren, vilket störde övriga elever, för att inte tala om hur mycket det störde inlärningsmöjligheterna för de elever som var i rörelse ut och in ur rummet.

Jag kan tycka att jag ofta har ett relativt avslappnat förhållningssätt till elever, men jag vet att det oftare behövs ett auktoritärt förhållningssätt. Visst, jag känner till många av de TV-program eleverna tittar på och jag har ett hum om TV-/datorspel och populär musik, så vi kan ha en gemensam grund att stå på emellanåt. Däremot är jag ju inte där för att vara deras kompis på det sättet, de har de jämnåriga till.

Flera lärare fasar hur det ska bli när de som nu är 20-30 år kommer ut och arbetar. Många av dem är enormt avslappnade, lyssnar ofta på samam musik som eleverna och vill mest vara kompisar med dem. Jag vet att jag funderade över hur det ska gå när jag var på praktik och alltid såg flera av de unga studenterna/lärarkandidaterna ligga och sova på sofforna i lärarrummet så snart det var rast.