Kräsmagad

Pratar med Pingu. Frågar hur veckan med barnen gick. Femåringen hade kräkts i hallen.
- Du vet, jag fixar inte sånt, så jag var också tvungen att kräkas.
- Ameen daa...
- Ja, jag hann ju till toan och kräktes där. Sen kunde jag torka upp i hallen.
- När de är små kan de ju kräkas av förkylningsbaciller eller nåt också, det behöver ju inte vara magsjuka. Hur mår de nu då?
- Hon kräktes dagen efter också.
- Så du var hemma från jobbet?
- Ja, en dag, sen var mormor hemma. Femåringen var på kalas idag.
- Meh! Du kan ju inte skicka ungen på kalas när hon har varit hemma i några dagar och kräkts! Särskilt med sånt man äter på kalas. Hur gick det där då?
- Ja, hon kräktes ju där också. Fast de lyckades hålla henne över toan.

Jag berättade det hela för vår pappa och vi skrattade gott och ojade oss över hur det ska gå för Pingu.

Sedan berättade jag det hela för Åttaåringen och vi skrattade också. Sedan berättade jag för henne om när hon kräktes som liten. Kaskadspyor över matbordet, eller stående på tröskeln in till sovrummet, eller i min säng. Jag är inte så knusslig när det kommer till sånt. Fast det är förstås skönt att det var länge sedan det hände senast.