Stafettpinnen är överlämnad

Jag brukar tjata om det: empati, empati, empati. Det är något som många lärare verkar slå knut på sig själva för att inpränta i barnen, men det måste ju ligga på föräldrarna att ta grundansvaret anser jag. Egentligen borde föräldrar få gå en kurs i hur det är lämpligt att uppfostra sina barn. Alltså, en form av grundkurs med vägledande riktlinjer. Föräldrar (ja, jag inkluderar mig själv) borde hålla sig à jour med gällande läroplaner i förskolan och skolan och sikta på att forma sitt barn till att bli en empatisk medborgare. Allt för att ge sina barn en optimal chans att känna sig delaktiga och välanpassade. Då menar jag inte att alla ska bli stöpta efter en och samma form. Jag menar snarare att barnen ska förstå vad som krävs av dem, lista ut tricken för att lyckas ta sig en bit på vägen i livet, liksom. Visst, jag hör att det låter som ett samhälle på 1800-talet...

Jag tänker att Karin Olsson har rätt i sin ledare. Samtidigt funderar jag över om det möjligtvis är så att skolan måste sluta fråga efter föräldrarnas bidrag för att uppfostra barnen? När ska de vuxna i skolan få ett liknande inflytande över barnen, som föräldrarna har? Aldrig, kanske. Om föräldrar anser att lärare/personal/vuxna i skolan redan har samma ansvar/inflytande/påverkan som föräldrarna själva, men barnen inte anser det, så går ju inte ekvationen ihop ändå.

Själv tror jag visst, till skillnad från Olsson, men i likhet med Bodström verkar det som, att det behövs mer personal i skolorna. Inte för att övervaka barnen/eleverna - för det ska inte behövas när det förebyggande arbetet är grundlagt. Mer disciplin i skolan? Ja, vi kan väl kalla det disciplin, men folkvett, allmänbildning och civilkurage är något av det jag skulle vilja baka in i en term som de vuxna i skolan ska ingjuta i barnen. Främst för att det ter sig som att många föräldrar inte finner tid/ork/engagemang att ingjuta dessa värden i sina barn, genom att prata med dem, spendera tid med dem och umgås på ett vettigt sätt med dem.

Kanske lever jag kvar i förlegade tankesätt, men jag tror att något måste till. Vi står inför en brytpunkt inom grundskolan. Var plockar vi upp tråden? Är det vettigt att skolor får straffas genom lagar om mobbning, likabehandling och annat, men föräldrarna aldrig avkrävs en likvärdig motprestation...?