Kvällsångest

För två år sedan lämnade vi tre av 4-åringens mjukdjur till nalleinsamlingen på Junibacken, för barn i Baltikum (tror jag det var). En av dem var en brun älg. Vi hade pratat om det länge hemma och jag hade plockat ut mjukdjur som ungen ALDRIG använde. När vi väl skulle lägga dem i insamlingen blev det hela tveksamt, men vi gjorde det tillslut.

Sedan dess har den där älgen varit på tapeten ungefär en gång om året. I kväll låg 6-åringen och grät, ångrade sig, saknade den och fick ont i huvudet och kunde inte sova. Ungen tyckte att det kändes som tvång när vi väl skulle skiljas från mjukdjuren - för över två år sedan! Makalöst.

Jag vill gärna stå fast vid principer, men vi får väl leta efter ny älg då...