Jag känner mig som Julia Roberts när hon ser handdukarna ordnade i badrummet i filmen "Sova med fienden" när jag tittar i kökslådan och inser att gafflarna och knivarna har bytt fack i besticklådan. Osäkert stänger jag lådan och funderar över vem som kan ha gjort det. Efter ett tag inser jag att det nog var jag. Gafflarna fick inte riktigt plats, de fastnade i sidan av lådan hela tiden, så nu ligger de i mitten. Det var ju så jag tänkte, det var jag som gjorde det, men mindes det inte.
Kanske är det ännu värre när jag inser att jag är hemma, utan att jag märkte hur jag tog mig dit. Jag har gått hela vägen hem från tunnelbanan, korsat vägar och svängt in på olika gator, utan att jag märkt att jag gjort det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar