Tre bajskorvar hög

Jag mötte en kompis (eller: hon är sambo med min kompis sambos brorsa) igår i centrum. Hon sa att det var länge sedan vi sågs. Vilket är sant. Deras ungar går på samma dagis/förskola som min sexåring gick på. Sedan sexåringen började i skolan så går vi inte den vägen längre. Det känns som ett helt annat liv. När jag tänker på att det var bara ett år sedan vi traskade hela vägen till förskolan varje morgon och eftermiddag - ca en halvtimme enkel väg - så svindlar det. Hur orkade jag? Nu har vi knappt fem minuter att gå. Även om sexåringen tycker att det känns lika långt.

Kompisen sa att hon hade klivit på t-banan med sin sambo härom dagen och där satt en snorunge, tre bajskorvar hög - en sån där med snedvriden keps och hiphop på hög volym ur mobilen - med sina smutsiga skor på sätet. Hennes sambo sa åt grabben att ta ned fötterna för att vi andra skulle slippa bli smutsiga på byxorna av att hans skor varit på sätet. "Jag bryr mig inte", svarade grabben nonchalant.

Hennes kille sätter sig då mitt emot grabben och lägger upp sina smutsiga skor i knät på grabben, varpå grabben skriker: "Mina byxor blir skitiga!"
"Jag bryr mig inte", sa hennes sambo.

Jag har sett liknande scenario tidigare; jag blir alltid lika förvånad över äldre farbröder och tanter som vågar säga till de kaxiga ungdomarna när de har skorna på sätet. Jag har dock aldrig sett någon våga lägga upp skorna i deras knän. I Amerika skulle väl kompisens sambo blivit stämd. Ungdomar idag verkar tro att det är där vi lever.

När jag berättade om det hela för min sexåring så skrattade hon och sa att killen hade fått samma sak tillbaka. "Som man gör mot andra, så blir man behandlad". Jepp, hon har fattat.