Vi bor på översta våningen, tre trappor upp utan hiss. Eller egentligen är det sex halvtrappor. Jag tror att sexåringen räknade till 68 trappsteg vid något tillfälle, vilket låter hyfsat rimligt. Gränsen för att bygga hus utan hiss går/gick väl vid tre våningar, därav endast tre våningar på huset. Det finns enormt många sådana hus här i området, på vår lilla prick på kartan. Alla nya hus som byggs omkring oss är minst sex våningar höga. Det hade alltså kunnat bo dubbelt så många människor i området ifall husen varit högre - och haft hiss. Det hade nog inte varit lika trivsamt då.
Sexåringen längtar efter en hiss. Inte lika mycket som jag gör emellanåt. Upp och ned för dessa trappsteg har jag burit så mycket saker under åren som gått att tanken svindlar; barn, matkassar, leksaker, packning, tvätt m m. Idag har jag gått ned fem gånger och upp fem gånger och oftast är det med orangutangarmar jag återvänder hem. Sexåringen längtar efter en bil också. Den kör ju tyvärr inte uppför trapporna, men jag kan också drömma om en.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar