Idag var jag på två anställningsintervjuer på två olika bemanningsföretag.
Det första företaget har sina lokaler centralt i city, en hel våning under taknocken på ett mer än 100 år gammalt hus, och tillhörde en större koncern. Det var företaget som hade hittat mig genom Arbetsförmedlingen och jag välkomnades med ett glatt bemötande. Kvinnan (flickan) som intervjuade mig var ca 15 år yngre än mig och hade ett strikt formulär som hon följde, men även avvek ifrån. Hon var professionell, men också personlig. Intervjun tog ungefär en timme och jag fick tillfälle att verkligen rannsaka mig själv - i likhet med flertalet tidigare intervjuer som jag har varit på i livet. Tjänsten jag sökte var som vikarierande förskollärare. Företaget hade två förskolor som sina kunder, båda var privatägda. Förskolan som var aktuell för mig låg dessutom relativt nära min bostad.
Det andra företaget hade sitt kontor på väg ut ur city. Lokalerna bestod av två rum och när jag kom ville mannen som öppnade dörren först inte släppa in mig, för han var inte medveten om någon intervju. En kvinna i min egen ålder tog sedan emot mig och bad mig berätta om mig själv. Det var jag som hade sökt tjänsten hos dem, då jag upptäckt dem genom att de bemannar min dotters Fritids. Kvinnan fick en varm ton i rösten när hon pratade om min dotters skola, de var stora kunder (och med tanke på hur mycket och hur ofta de har bemanningspersonal där, så kan jag förstå det). Det här företaget bemannar kommunala förskolor, skolor och Fritidshem. Intervjun tog ca 15 minuter och sedan sa vi tack och hej.
Så olika kan det vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar