This is the life we´re living...

Sjuåringen har blivit disträ. Det har hon visserligen varit ett bra tag, men nu når hon oanade djup i sitt fantasiliv.

Same procedure as every morning. Jag väckte henne, hjälpte henne att börja klä på sig och uppmanade henne att gå på toaletten, samt borsta sitt hår, sedan började jag med frukosten. Efter några minuter kommer hon in i köket (med oborstat hår) och säger:
- Mamma, du vet, hon Elisabeth i Pirates of the Karrabbiin (med höjd ton på a:et i mitten), när hon är på sjörövarskeppet och lurar piraterna, vad är det hon säger att hon heter i efternamn då, när hon inte säger sitt eget namn, när hon....jaa, Turner, var det, va? Just det, det var det...

Sedan går hon in i sitt rum igen. Jag fortsätter med frukosten som nu snart är klar. Jag tittar in i hennes rum och frågar hur det går, då sitter hon på sängen och tittar ut över rummet, viftar med armarna och har blicken fäst i en annan värld. Hon tittar på mig:
- Jag glömde bort vad jag skulle göra.
- Borsta håret.
- Ja, just det.

Detta eviga tjat om hårborstningen. Sånt slipper de flesta som har söner.

När frukosten är klar är hårborstningen inte det. Men hon får sätta sig och äta ändå. När hon ätit säger jag åt henne att borsta tänderna. Hon går in till toaletten och jag hör att hon kissar, sedan går hon ut igen. Hon ställer sig i dörröppningen och tittar drömskt på mig när jag plockar bort frukosten.
- Hur gick det med tandbortsningen?
- Oj, då, jag glömde det.
- Mmm...

Sedan går hon in till sitt rum igen och jag säger åt henne att borsta färdigt håret och att ta på sig långbyxorna. Sedan borstar jag tänderna. Eller jag börjar. Sedan kollar jag läget. Hon ligger på sängen och pratar ut i luften.
- Håret. Och byxorna.
- Okej.
- Tänk inte på något annat, tänk bara: håret, kläder, håret, kläder.
När jag lämnar hennes rum hör jag henne ropa:
- Jag får tänka vad jag vill!!

Med två minuter till godo hinner hon till skolan.