Grundlig eller grund lärarutbildning

I senaste numret av PM (Pedagogiska Magasinet 3/08) läser jag (sid 69) att blivande lärare - alltså studenter som jag - som ska skriva sitt examensarbete (vilket ska kunna jämföras med en c-uppsats) har svårt att skriva arbetet på ett forskningsbaserat tillfredsställande sätt och med ett akademiskt språk. Dessutom ges studenterna ofta inte tillräckligt med tid till att skriva arbetet. Jag känner igen det hela. Nästa termin står jag inför mitt arbete och det har redan diskuterats med kurskamrater i ett par år nu. Jag har hört från dem som gjort arbetet att det varit enkelt - och svårt, suveräna handledare - och urusla sådana. Vissa har valt att skjuta på arbetet, tiden räcker inte till, eller arbetsbördan är för stor. För vissa har det varit så enkelt att jag har ifrågasatt värdet på arbetet - vilka frågor är egentligen viktiga att skriva om? Kan man får godkänt vad man än skriver om? Det verkar så. Allt beror visst på situationen.

I en studentmatsal på Lärarhögskolan i fredags: Tre tjejer diskuterar upprört och besvikna sin lärare och att läraren inte kan ge dem råd om hur de ska skriva, när de vill lära sig att skriva mer akademiskt. En av tjejerna säger att hon nästa alltid skriver på samma sätt, varje examinationsuppgift, men ändrar innehållet. Läraren är nöjd med det och då håller hon fast vid det. Fascinerad inser jag att jag i princip har gjort på samma sätt. Något som funkar håller man fast vid. Redan som studenter är vi alltså inkörda i ett mönster - som för mig inte alltid ter sig som det ultimata sättet att uttrycka sig på - men för min utveckling (på pappret) framåt. Jag inser att tjejerna pratar om den kurs jag tidigare läst, så jag kan inte låta bli att fråga dem vilken lärare de har. Det visar sig inte vara samma som jag haft. Jag hade två olika lärare under de terminer jag läste den kursen. Båda hade arbetat inom förskolan och kunde tycärr inte bidra med mycket till oss som hade frågor om grundskolan. Tjejerna som diskuterat är frustrerade över att de bara för snudda vid ämnen som matematik och svenska och man ska lära barnen detta. Jag menar att det ju är för att vi ämnar att bli klasslärare: vi ska kunna litet om många ämnen, men främst hur man entusiasmerar barn att lära sig saker. Deras lärare har uppmanat dem att fördjupa sig i de ämnen som de vill läsa mer om. Uppgivna konstaterar vi att vi nog aldrig kommer att få riktigt exakt den utbildning som vi vill ha.

När jag den här terminen läser de första kurser som jag själv verkligen har valt känner jag mig som mest nöjd, är som mest intresserad och har de mest inspirerande lärarna som jag hittills har haft.