Jag hånler en aning och får en besk smak i munnen när jag läser om pappor och vårdaden om barnen. Som alltid finner jag det omöjligt att placera alla människor (läs: kvinnor med barn) i ett fack och inte se till att få en version från båda sidorna. Visst vet jag att det finns kvinnor som använder sig av barnen för att göra livet svårt för papporna som vill träffa sina barn. Det finns också pappor som är helt obstinata, anser sig felbehandlade när mamman inte lyder minst vink från pappan, varpå pappan kontaktar en "pappaorganisation" - i likhet med pappaombudsmannen - och där blir peppad och får medhåll (utan att organisationen ens vet hur situationen ser ut för barnet) och förvärrar det påbörjade samarbetet mellan föräldrarna.
I artikeln står det att enligt lag sedan 2006 kan inte föräldrar ha gemensam vårdnad om de har svårt att samarbeta. Jag var inte medveten om den lagen. Jag vet bara att jag blev övertalad att skriva på för gemensam vårdnad, fastän jag och pappan då inte ens kunde vistas i samma rum. Men det var ju några år innan lagen. När den gemensamma vårdaden sedan var ett faktum så försvann pappan ur barnets liv totalt. Då hade jag gärna hört av mig till den där pappaorganisationen och bett dem fara åt helvete.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar