tisdag 11 november 2008

Namnlös = själlös

En kompis syster har fått sitt första barn, för snart en månad sedan, men ännu inte döpt barnet. Min kompis man vägrar att åka och träffa barnet innan det har fått ett namn, han anser att det inte är psykologiskt rätt mot barnet att inte namnge det.

I klassen där jag praktiserar finns en elev från Sri Lanka. Hans mamma har fött ett barn, en lillebror till eleven, nyligen. Mamman vet dock inte vad barnet ska heta. Det bestämmer inte föräldrarna. De skickar ett meddelande till hemlandet där en vis man får information om exakt när och var barnet föddes (breddgrader och annat), sedan skickar han tillbaka ett meddelande där det framgår vad barnet ska heta - och hur barnet kommer att bli som människa. Så det lär ta någon månad innan de kan namnge barnet. Så har de gjort med de tidigare barnen också.

Tur då att Skatteverket tillåter några månaders betänketid innan namnblanketten måste vara inskickad. Annars blir det Skatteverkets namnval som gäller. I alla fall officiellt.

Inga kommentarer: