Sjuåringen och hennes klasskamrater sitter och skriver till tomten (i Tomteboda) när jag kommer för att hämta sjuåringen. Mitt emot sjuåringen sitter Markus, han ser rättframt på mig och säger:
- Visst finns det ingen tomte?
- Vad säger du, kan det vara så? Vem är då den där personen som har kläder som är röda och vita?
- Morfar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hahah...ungar är fantastiskt härliga. Mina babblar konstant, och helst i munnen på varandra.
Ja, de är sannerligen helt makalösa! :-)
Skicka en kommentar