Det känns verkligen som en sketch ur Grevinnan och betjänten när sjuåringens pappa ringde ikväll - för att säga att han är i stan i helgen, så kan han träffa sjuåringen? Senast var i början av det här året.
Med en besk smak i munnen svarar jag ett kvittrade ja, det går fint. (För vi har ju inga liv, vi planerar aldrig något.)
Sedan var det bara att hålla god min inför sjuåringen och lyssna på hennes spända förväntningar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar