Tiggare på t-banan är mest irriterande (dessutom är det ju inte tillåtet att tigga på t-banan - vilket jag lärde mig när jag gjorde det som gymnasieelev). Jag brukar vända mig bort när de går runt och tigger (ofta i sina märkeskläder). Ibland lyssnar jag dock mycket noga: det är när någon berättar om sig själv på ett naket sätt. Idag var en sån dag. Tommy hette han som berättade om sitt liv för oss. Och fastän övriga glodde irriterat på mig så gav jag honom några kronor.
För något år sedan upplevde jag också en sån situation. Då satt det tre killar i 14-års åldern intill mig. De ene hade en ubåtsmacka och två läskflaskor. När tiggaren nådde oss erbjöd killen tiggaren halva mackan och en läsk, vilket han tacksamt tog emot. Det är sånt som ger mig hopp om framtiden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar