På tunnelbanan på vägen hem från city så sitter sjuåringen och sjunger och ramsar på de tramsiga (men nödvändiga och roliga) ramsor som hennes klasskompis Ella har lärt henne. De är rätt udda med texter om läskedryck och i den andra ska man vicka på höften och vad det nu är. Tvärs över gången sitter det en man, ca 28 år, och iakttar sjuåringen och ler. Sedan ställer jag frågor till sjuåringen (för att avleda henne från att sjunga alltför högt i vagnen):
Jag: Är det verkligen Ella som hittat på de där ramsorna?
Sjuåringen: Ja.
Jag: Det måste ju komma från hennes äldre syster, jag undrar om Ella verkligen skulle kunna komma på allt det där helt själv.
Sjuåringen: Jag tror att hon har kommit på det själv, jag är ganska säker.
Mannen: Nja, jag hörde den där sista ramsan när jag gick i skolan.
Sjuåringen bara gapade.
Jag kunde inte annat än att skratta, och konstatera att den nog då inte var riktigt så ny som Ella säger - fast hon visste nog inte det själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar