Vi har varit på dop i Fruängen. Min kusins knodd döptes i den kyrka där Pingus exfru tidigare jobbade. Pingu och jag har varit där några gånger tidigare, men konstaterade att vi aldrig varit inne i själva kyrkorummet. När vi satt samlade där, alla som kommit för att se det lilla barnet få vatten på huvudet, så kom vaktmästaren in och ställde fram en karaff på dopfunten. Han hade mörk hy. Det blev så skrämmande tydligt när jag insåg att det såg konstigt ut. Jag blev själv förvånad och såg mig omkring. Alla vi ca 50 pers, inklusive prästen, ned till minsta barn, var alla väldigt skära i huden. Det fanns inte ens en ingift invandrare ibland oss.
När vi sedan fikade i samlingssalen blev det ännu tydligare. Från minsta barn till äldre släktingar så var vi alla väldigt bleka i huden. Inte ett snett öga, inte en mörkare nyans av hud, inget svart svallande hår. Mer häpen blev jag när min kusin berättade att en tredjedel av de närvarande var dopbarnets föräldrars vänner. Alla deras närmaste vänner (som närvarande) var vita unga medelsvenssons. Precis som de själva, alltså.
Mest fascinerad blev jag nog ändå när jag sedan studerade de foton som var uppsatta utanför samlingssalen. 8-10 foton av grupper med föräldrar och barn, som väl brukar närvara under kyrkans barntimmar, kan jag tänka. Utan undantag var de alla vita, det fanns inte en mörk människa någonstans, och då menar jag att jag inte ens kunde se några slaviska drag.
Så lite visste jag om Fruängen. Jag trodde att det var rätt likt vårt område. När jag tänker efter så var det nog så för 10 år sedan också, när jag var där senast, då Pingus fru jobbade där. Skrämmande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar