Igår skulle vi bekanta oss med terrängen i Hagaparken. Jag såg framför mig sköna promenader i skogen och att närmare bekanta mig med de olika bergarterna vi har i Stockholmsområdet. I måndags var det perfekt utflyktsväder och då sa vår lärare: "Ja, ni kanske har sett vad det ska bli för väder imorgon? Regn , kanske snö, och mycket blåst. Så jag tänkte höra om vi ska ändra på schemat. Ja, jag har ju bra kläder, men jag tänkte ifall ni vill..." En majoritet av studenterna ville ändå behålla schemat som det var.
Så igår samlades vi i kylan och blåsten vid Hagaparken. Det var inte tal om någon trevlig promenad. Vi skulle upp på Stockholms högsta punkt; en bergsknall som hette duga, eller kanske var det en ås, eller ska vi kalla det en kulle. I vilket fall som helst var det en del av terrängen som jag aldrig ens hade betraktat som möjlig att bestiga (för att den var så brant). Med mycket möda och stort besvär så gick det dock. Men det lär aldrig någonsin ske igen i mitt liv.
Sedan vandrade vi runt i parken i tre timmar och tittade på naturen och byggnader. För första gången frös jag inte när vi var ute på eskapader med skolan. Inte ens tårna. Så hade jag också tre lager med kläder på mig. Jackan ej inräknad. Jag blev fundersam när jag såg studenter som har Naturvetenskap som inriktning, men som inte hade klätt sig tillräckligt varmt.
Den sista halvtimmen regnade det ymnigt, men vi härdade ut. Jag tyckte dock synd om gruppen som kom efter oss, på eftermiddagen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar