På t-banan in mot city västerifrån, mitt i rusningstrafiken, sitter han där. Fullgubben med sin långhåriga schäfer (varför har alkolister alltid en schäferhund?). "Gubben" är inte äldre än mig, men han är oändligt mycket mer sliten. Han pratar sönder oss övriga resenärer, trakasserar några utvalda och låter hunden vandra fritt i vagnen. Han stinker alkohol och tobak. När någon är för fin för att tilltala honom så börjar han prata om att fisförnäma människor slår nedåt. Han spanar på snygga tjejer och pratar med sin hund som om det var en gammal kamrat, som också kan se de sköna dragen.
- Spana in den där du, vilka ögon, ser du, de är helt blåa. Här, ge mig tassen, vänd på huvudet och kolla in den där bruden.
De flesta av oss har överseende med honom. Många ser honom nog som enerverande och påträngande, men harmlös. Han går av vid Slussen.
När jag kommer hem har jag fått ett utskick från Statistiska centralbyrån. En omfattande enkät om droganvändande. Som ett brev på posten, kan man säga, frågar de även hur mitt sociala nätverk ser ut. De vill nog få fram ett samband mellan hur pass drogberoende man är i jämförelse med hur många personer man har som man kan anförtro sig åt och umgås med på ett avslappnat sätt. Det blir rätt tydligt för mig att ifall man är drogberoende så har man kanske inte direkt något bra socialt liv - och då kommer man tillslut att sitta där på t-banan och prata rätt ut, bara för att ha någon alls att prata med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar