Spola kröken

I huset där min lägenhet finns har det varit dags för stambyte i många år. När jag flyttade in här för fem år sedan så hade hyresvärden redan pratat om ett stambyte i ett par år. Nu tror jag mest att de hoppas på att vi ska bilda BRF, så de slipper ta besväret och kostnaden.

När jag har vänner (som själva bor i radhus) på besök så brukar de undra vem som är inne i badrummet och spolar i kranen. Men det är ingen i mitt badrum, det är grannen som spolar i sin kran. Därför vet jag att även mina spolningar säkert hörs lika väl, om inte värre. Ibland tjuter det så jag knappt vågar se mina grannar i ögonen. Bara knappt. Det är dock ändå min rättighet att använda mina kranar. Samtidigt ska jag ju inte störa. Så att ta ett bad mitt i natten är helt uteslutet. Ibland känner jag mig nog så besvärad när jag duschar tidigt på morgonen. Det gör ju att jag gör det snabbare - så i slutänden sparar det ju vatten, vilket väl är bra.

När jag var strax över 20 och bodde i en egen liten 1:a så levde jag med likadana ljudliga vattenledningar. Fast då hade jag en granne som upplevde att hans demoner bodde i mina vattenledningar. Tommy hette han. Så snart jag spolade minsta lilla så skrek han att han skulle mörda mig, sprätta upp mig och slå ihjäl mig. Han kom t o m och slet i min dörr och stod och skrek vid ett tillfälle. Hade dörren varit upplåst då så hade jag nog inte levt idag. Då och då spred sig en stark doft av lim eller tinner eller vad det var genom väggen från honom in till mig och hans krökarkompisar ragglade runt i porten. Det gick så långt att jag bar pepparspray i väskan och blev erbjuden av en arbetskamrat att någon skulle knäcka min grannes knäskålar. Så en dag kom jag hem och han stod och bultade på min dörr. Då insåg jag hur patetisk han var och skällde ut honom och lät honom veta att det ju var tomt på folk hemma hos mig. Då krympte han ihop och försvann in till sig med svansen mellan benen. Snart upprepades dock alla hot om mord. Tillslut polisanmälde jag honom. De kallade grannarna som vittnen, men de vågade inte gå dit. Själv gick Tommy till polisen och pratade lugnt med dem och sa att han aldrig gjort något liknande. Jag flyttade strax därefter. Min tilltro till det hyresbolaget var som bortblåst. Tommys syster la in honom på psyket något halvår senare, efter att han stått och skrikit från sin balkong, har jag hört. Hans lägenhet blåstes ut och sanerades.