Stressen straffar sig själv

I mitten av augusti skulle jag ha mens, men stressen inför den kommande terminen och allt planerande, sökande efter böcker, ekonomiska frågor och annat fick den väl att stanna av. Så här, lite mer än två månader senare, har den ännu inte dykt upp. Allmän sömnbrist och inre stress har hållt kroppen spänd som en sträng. Fram till förra veckan. Nu är syndafloden x 3 här och jag kan inte lämna hemmet. Det är makabert. Igår höll jag på att svimma. Måste fylla på järndepåerna.