Åttaåringen tycker att vi kan se Avatar på bio. Jag är tveksam, men jag läste att någon drog en parallell till Star Wars och de har vi ju sett. Avatar är ju från 11 år, så det skulle kunna gå. Jag frågar den unga killen i biokassan. Han är också tveksam; det är väldigt mycket action och en rätt komplicerad frågeställning som tas upp i filmen (utrota ett folk, antar jag att han syftar på). Så vi låter bli.
Åttaåringen är fundersam:
- Mamma, har alla de som jobbar i kassan på bion sett alla filmer, så de vet vad de handlar om?
- Ja, jag tror att de har sett de flesta, annars har de nog fått veta lite mer än vi vad filmen handlar om, så att de kan berätta det.
Dessutom är det ju lättare att ha en diskussion kring filmen hemma i soffan, än i en biosalong.
Vi ser på E.T. hemma istället. Åttaåringen har varit tveksam till den tidigare, men nu övertygar jag henne om att det är en älskvärd figur och efter den inledande mystiska kvarten så är hon såld. Hon gråter stora tårar när forskarna fångar E.T. och hon pratar sig varm om orättvisan och hur hon aldrig någonsin ska bli forskare. Så vi har en diskussion om det hela.
För någon vecka sedan såg vi Barnvakten med Louise Edlind i rollen som barnvakt, på TV. Den är jag glad att jag sa åt henne att blunda inför. När hon kastar i katten i sjön så insåg jag att det kommer att barka åt h-e, och det gjorde det. Hade Åttåringen fått se de avslutande bilderna så hade hon haft mardömmar länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar