Människovärde

Åh, vad jag har önskat att Pappan skulle höra av sig till Åttaåringen. Sist vi såg skymten av honom var väl ca sex månader sedan då han sa hej då med ett "vi hörs". Sedan dess har han inte hörts av. Jag har hoppats att han ska höra av sig, vara den vuxne, och visa för Åttaåringen att han bryr sig, att hon är någon han tänker på i sitt liv. Men icke. Fars dags-kort och julkort har hon skickat honom. Inte ett livstecken från hans håll.

Jag har uppmuntrat Åttaåringen att höra av sig, men hon har varit tveksam, inte vetat vad hon ska säga. Det är ju inte så mycket pappa hon bryr sig om, utan sina halvsyskon Sexåringen och Sjuåringen, verkar det som. Så för några dagar sedan föreslog jag att hon skulle ringa och höra ifall hon kunde vara hos pappa något under jullovet. Nu när vi har köpt julklappar till småsyskonen och allt. Det gick hem. Fast Åttaåringen vill inte vara där i mer än fyra dagar, och inte på julafton och inte på nyårsafton. Så mellandagarna alltså. Hon ringde ett kort samtal, Pappan sa att det lät perfekt och att han ska höra av sig innan jul om mer exakta tider.

Snälla nån, varför kunde han inte ha hört av sig tidigare själv och frågat Åttaåringen ifall hon ville komma dit någon dag...?