Under min sista praktik har jag också varit ansvarig för att ge eleverna läxa. En engelskaläxa varje vecka. Eftersom jag skrev min c-uppsats om läxor så är jag väldigt uppdaterad inom ämnet och ställde mig frågande till om jag alls skulle ge någon läxa. Glosor förstår jag dock att man måste ge som läxa, dessa finns liksom inte tillfälle att nöta in under skoldagen (fast jag kan tycka att det borde gå att ha några minuter till det varje dag). Jag minns samtidigt att jag tyckte att det var rätt kul att som tonåring öva på orden med mina kompisar. Jag hoppas att elever idag också gör det (även om jag fattar att inte alla gillar det).
En av veckorna glömde jag dock helt enkelt bort att förbereda någon läxa till eleverna. I sista stund kom jag på en lite roligare uppgift än glosor och läraren tog emot den för att dela ut. Jag tror inte att hon hade ansett att jag skött mina uppgifter ifall jag inte givit eleverna någon form av läxa. I hemlighet kanske hon rynkade på näsan åt att jag inte förberett några glosor, vad vet jag. Jag är kluven till hur jag som anställd lärare kommer att ställa mig till läxor. Jag skulle vilja att de är individuella. I den meningen att alla elever inte behöver få läxor. Undrar om det är genomförbart.
När lärare berättar hur långt de måste hinna i matteboken till slutet av veckan så börjar eleverna att tala om läxor och en av eleverna säger att hans föräldrar alltid rättar hans läxor. Läraren och jag tittar på varandra i samförstånd och sedan säger läraren med sin mest pedagogiska röst:
- Fast jag tycker att det vore väldigt bra ifall de inte gjorde det, utan att du tog med dem hit, så att jag fick rätta dem, för på det sättet ser ju jag vad du kan och inte och då vet jag vad du behöver öva på.
- Jo, det är klart...
Jag brukar också rätta Åttaåringen hemma. Med det menar jag att jag berättar vad som är fel och vi pratar om det, men hon får inte sudda i sina uppgifter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar