I förbifarten

Fyra tonårstjejer sitter på t-banan. En av dem går en linje på gymnasiet som jag tror heter Yrkesmusiker. De andra undrar om hon kommer att få jobb som musiker sedan. Hon fnyser och säger, att det inte är så troligt. Sedan berättar hon om hur det kan se ut på en lektion.
- Läraren kan säga: ta ett A, och personen i fråga sjunger ut ett klockrent A. Det skulle ju jag aldrig kunna. De eleverna kan också typ slå till stolen de sitter på och läraren frågar då: vad var det för ton? Någon säger Ett E, och det är rätt. Öh, det skulle ju jag aldrig kunna göra, men så finns det många som jag också, så det är lugnt.

Sedan börjar de prata om läxor och en av tjejerna säger att hon satt och skulle göra läxan och då kom hennes pappa in och kollade om hon gjorde den, men hon hade också en dejtingsida öppen och han undrade vad hon behövde den till läxorna.
- Min farsa är typ jättesträng och kollar hela tiden att jag jobbar på. Jag vill ju kolla facebook och svara på sms också.
- Shit, vad han är sträng.
- Ja. Fast ibland känner jag för att bara stänga av allting, även mobilen, men då tänker jag: hur ska någon kunna nå mig??
- Ja, man blir liksom beroende av mobilen. Tänk för några år sen, då fast det typ inte ens några mobiltelefoner. Hur klarade man sig då?
- A, jag vet, vad gör man om man typ måste ringa någon när man är ute?
- Min mamma har så här typ berättat för mig att när hon var barn och de var ute och typ cyklade runt och så, så kunde de gå hem till någon och ringa på dörren och fråga ifall de fick låna telefonen.
- Ameeen, bläää...så kan man väl inte göra!

Någon som vet vad en telefonkiosk är för något?