Jag går på två anställningsintervjuer, på två förskolor. Den ena ligger långt ut i förorten (föräldrarna studerar, är sjukskrivna eller förtidspensionerade, enligt föreståndaren) och den andra ligger väldigt centralt på Södermalm (föräldrarna jobbar - och bryr sig VÄLDIGT mycket om verksamheten på förskolan, enligt föreståndaren). Jag pratar med högste chefen och föreståndaren på båda förskolorna. Förskolorna är extremt olika på alla sätt och, av olika anledningar, känner jag mig inte manad till att jobba på någon av dem. När jag kommer hem berättar jag lite om min dag för Åttaåringen. Uppgivet säger hon:
- Mamma, du måste träffa BARNEN! Och de som jobbar på förskolan, inte chefen! Då, SEN får du känna efter och bestämma dig.
Ja, man kan ju tycka att det skulle vara så; Hur fungerar jag med barnen och hur kan jag bemöta föräldrarna, "kunderna". Det är ju inte så det går till. Jag måste själv bedömas först.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar