Ett decennium av ett millennium

Det känns som rätt nyligen det var dags att vänja sig vid att skriva 2000 istället för 1999.

Jag minns att någon i december 1999 skrockfullt sa till mig att den jag spenderar millenniumskiftets nyårsafton med är den person jag kommer att vara med resten av livet. Som ett ont omen. Jag spenderade den natten med Åttaåringens Pappa och ett par vänner. Jag frös tårna av mig och tittade (lyssnade) på Europe, är det jag mest minns.

Vad stannar då kvar hos mig efter detta decennium? Svaret är givet: Åttaåringen. Jag kan inte fatta att hon är så stor, att tiden har gått så fort, det är ofattbart. Hon är underbar. Det går inte ens att beskriva med ord hur det känns.

Vid sidan av detta finns mitt eget liv och hur jag personligen har utvecklats under dessa 10 år. Det är nästintill lika omvälvande. Från livsglädje, till sorg, hysteri, stress, balansgång på avgrundens kant, helande, inre lugn, hunger, utopi, tacksamhet och tillslut en skälvande och nyfiken undran om vad nästan decennium kan tänkas innehålla.

Underordnat allt det personliga är saker i omvärlden. Det är inte mycket jag har sparat i minnet och tar med mig in i nästa decennium, men några saker finns där. Bland annat att komma ihåg och hålla mitt testamente uppdaterat, ifall jag skulle få för mig att skriva några böcker...