Det är sex år sedan jag jobbade heltid. Då var Åttaåringen liten och jag släpade upp henne i ottan för att lämna på dagis och hemma på kvällen hann vi knappt säga hej innan det var dags att sova. Där vill jag aldrig hamna igen (även om förutsättningarna är helt andra nu, så kan det bli rätt likt). Åttaåringen är nu införstådd med att jag kan behöva börja jobba oerhört tidigt (i jämförelse med hur dags vi har kunnat gå hemifrån de senaste åren) och att hon får välja mellan att vara länge på Fritids på morgonen eller klara sig hemma själv. Hon säger sig kunna klara sig hemma själv, men jag känner inte att det är något jag vill lägga på henne ännu. Kanske om ett år eller så.
Om jag kan hitta ett jobb som bara är på 75%, kan vi överleva på det? Om vi har överlevt på bara CSN i flera år, så borde det väl gå? Hellre tid och livskvalitet än pengar, det är mitt motto (även om det skulle vara trevligt med några nya plagg...).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar